Den här vintern och våren har varit väldigt händelserik - minst sagt!
För det första så har hela familjen varit sjuka hela tiden - magsjuka, influensa och förkylningar har avlöst varandra i en strid ström. Jag fick halsfluss två gånger på raken! Bonden har just nu öroninflammation - ni vet sånt där som små barn brukar få.....
Dessutom så har mamma varit sjukare än nånsin..hon lider svårt av kvicksilverförgiftning från sina amalgamfyllningar och hon har brutits ner både fysiskt och psykiskt under många år. För nån månad sen blev hon så dålig att vi var tvungna att tillkalla ambulans! Det togs massor med prover på henne och slutsatsen blev att hon är helt utbränd. Inga prover var som de skulle och läkaren tyckte det var konstigt att hon levde öht! Han beordrade vila och lugn...precis som de beordrar henne varje gång hon är där....det finns inget bot för kvicksilverskadade människor tyvärr - och enligt socialstyrelsen så existerar det inte ens en sådan åkomma! För om de erkänner amalgamförgiftning så kommer de dränkas i stämningsansökningar och skadeståndsmål! Man kommer ingen vart tyvärr....
En annan sak är det här med min son och hans helvete med sitt fritids.
Det började egentligen när han började andra klass - han var 8 år då.
Han kom hem ledsen varje dag efter fritids..han hade ont i magen och ville inte gå tillbaka dit nästa dag och vi pratade med en av hans fröknar där och hon påstod att det var nåt bråk med en av de andra barnen...vi redde ut det här "bråket" och trodde allt skulle bli lugnt..men icke! Var och varannan dag grät han och bråkade om fritids och att han hatade att vara där. Strax före jul när han gick i fjärde klass så bröt han ihop och berättade hur det egentligen ligger till och varför han hatade att vara där så mycket: En kvinna i personalen nöp, ryckte och skrek på honom (och på andra barn!) när han inte gjorde som hon sa. Han och hans kompis hade kommit överens om att aldrig berätta för nån vad den här kvinnan utsatte barnen för "för ingen kommer tro oss ändå eftersom hon är så omtyckt". Så därför hade detta blivit en stor hemsk värkande hemlighet i min sons mage. Jag blev rasande! Jag försökte prata med andra föräldrar om den här kvinnan i fritidspersonalen och jag fick en del mejl där det skrevs att "hon är ju sådär, det har jag också hört" och att "hon är en skrikig person" men ingen ville vara med och anmäla henne för hon ÄR ju så omtyckt!
Klimatet på fritids har varit likt ett enda kaos sen någon kom på att tre avdelningar skulle slås ihop till en enda avdelning med blandat små barn och stora barn (6 - 10 år). De är runt 90 st barn.......såklart det blir kaos! De små behöver såklart mer tillsyn än de stora vilket betyder att de stora får sköta sig själva..det förstår ju vem som helst att det inte funkar! Personalen gör så gott de kan men det hjälper ju inte när det är ett överflöd med barn och ett underskott med personal. Och det finns flera stycken i personalen som är änglar tillsammans med ungarna! Det finns BRA personal men också rent usla.
Jag, min man och två andra mammor kontaktade iaf rektorn för fritids och vi hade ett allvarligt samtal om vad som hänt och fick rådet att göra en klagomålsanmälan och skicka till skolan. Så det gjorde jag. Jag skickade det den 31 januari...och så väntade jag på svar...och jag väntade...och väntade. Inget svar kom. I början av mars så mejlade jag rektorn och frågade vart det tagit vägen!? Svaret var att det var vidarebefordrat till verksamhetschefen och att svaret borde komma i dagarna. SÅ jag väntade...och v'äntade...OCH väntade! Men det kom inget! Så jag mejlade IGEN i slutet av mars! VART ÄR SVARET PÅ KLAGOMÅLET!?
Rektorn svarade att det "enligt uppgift skickats till er"! Detta var ju löjligt! Vi hade då INTE fått något svar! Det kändes som om de ville att det skulle rinna ut i sanden!
Den femte april (!!) fick jag ett mejl från verksamhetschefen där hon bad om ursäkt att svaret inte kommit - att det blivit ett missförstånd i hanteringen! Mm visst!
Några dagar senare kom så svaret på vår klagomålshantering och som vi redan räknat ut så ledde den ingenstans. Rektorn hade pratat med de andra i fritidspersonalen och de dementerade vårt klagomål. Inga kränkningar hade förekommit på deras fritids.
Vi visste ju att det skulle bli såhär...men för sonens skull så kände jag att jag var tvungen att ställa upp och visa att VI tror på det han säger! För jag VET att han inte ljuger eller hittar på! Och inget barn kan fejka att må så dåligt under flera terminer..så vi vet att han sagt sanningen så som han uppfattat den. Han har blivit kränkt av den här kvinnan i fritidspersonalen och så är det med det.
Dessutom så har hon behandlat honom väldigt illa sen detta kom ut. Hon har ignorerat honom i skolan, hon har inte hälsat på honom ens. Och att en vuxen människa gör så här mot ett barn är mig helt obegripligt! Och även om hon aldrig kommer erkänna det som hon gjort mot min son och mot andras barn så hoppas jag att hon skäms! Och hon VET att ALLA vet vad hon gjort nu..och alla kommer hålla ett öga på henne så att detta inte sker igen. Min son har mått så fruktansvärt dåligt av det här så jag kan inte beskriva det med ord ens! Egentligen vill jag bara polisanmäla henne men det finns ju inga egentliga bevis för hennes kränkningar mer än min sons ord...och vem tror på en 11-åring förutom hans föräldrar?
På torsdag ska jag, min son, rektorn och hon träffas för ett avslut. Jag hoppas det kommer gå städat till...och jag hoppas att hon ber min son om ursäkt (eller erkänner hon då?) för det hon utsatt honom för...senast i går satt han och grät över detta...Det är bara skit med det här och jag fasar för den dagen min dotter måste börja på fritids där...är den här kvinnan kvar då så kommer jag personligen varna henne att om hon ens andas på min dotter så kommer jag att polisanmäla utan att blinka för jag vet vad hon går för. Och om det kommer fram att hon kränker andra barn och deras föräldrar vill ha stöd i anmälan eller nåt liknande så kommer jag ställa upp. Hon må ha kommit undan denna gången men nästa gång går det nog inte lika lätt för vår anmälan kommer alltid att finnas kvar och JAG är inte den som kommer vara tyst och lägga locket på om detta händer igen!
Nu hoppas jag bara att mötet med henne och rektorn går bra på torsdag så vi kan få det här ur världen för nu.
Min son behöver ett avslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar